Nu har min farfar gått vidare till sist. Efter flera års förfall orsakat av Parkinsons sjukdom blev han till sist befriad från sitt lidande. Torsdag kväll somnade han in efter att han drabbats av lunginflammation, vilken hans kropp inte kunde klara av i sitt försvagade tillstånd.
Jag stod aldrig min farfar särskilt nära, tyvärr, men jag uppfattade honom alltisd som en stark och framför allt ,stolt man, så för min del så tycker jag bara att det känns bra att han till slut fick komma undan från det där hemska vårdhemmet. Det som känns jobbigt är däremot att farmor står ensam kvar, efter 50 år tillsammans med honom. De älskade varandra in i det sista och det gör ont att tänka på hur hon måste känna sig nu. Det måste vara som att bli lämnad ensam i världen. Fy! Tur att hon har många barn och barnbarn kvar som finns där för henne!  

Helgen har varit helt okej ändå, med tanke på omständigheterna. I fredags var lite släkt här hemma o käkade middag o drack o snackade osv. Inte så dyster stämning som tur var, jag trodde att det skulle kunna bli lite tungt men.. det var nice!
på lördagen var jag med brorsan och kusin pralin, lirade lite och rökte vattenpipa! och idag var vi hosfarmor o hjälpte till med lite trädgårdsarbete, sedan dess har jag bara softat, kollade på greenstreet holigans, asbra film. Tror det var tredje gången jag kollade på den!

Nu ska jag fortsätta med chillandet! hejsi

Vila i frid Martin Jonsson (F)