Vekligen inte nice! Jag fick nyss ett förödande blodtrycksfall då jag skulle förlytta mig ca 3 meter bort till mitt fönster och hämta mobilen som signalerade ett inkommande sms. Då jag tagit tre långa kliv (detta efter att ha suttit i ca 3 timmar) och inspekterat vad som stod på meddelandet, sedan tagit ett halvt kliv framåt, tillbaks mot soffan, svartnade världen omkring mig. jag kände hur marken började skaka ( förmodligen var det bara mina ben som gav vika) och jorden snurrade snabbare. Tystnad. Mörker. Ur mörkret sträcker sig ett dovt ljud. Ett avlägset bultande, som från en annan dimension. Bultandet tilltar i styrka, det börjar övergå till en mer påtaglig fason. Ljudet koncentreras till mitt huvud, drar ihop sig till en liten punkt som vandrar bakåt till bakhuvudet. Det börjar kännas som att det är själva punkten på bakhuvudet som åstadkommer det inte längre dova, utan snarare dånande pulserande åskmullret! Samtidigt som en ihärdig smärta börjar klinga i symbios med det hetska mullrandet börjar oväsendet öka i frekvens, tonläget ljusnar ända tills det övergått till en gäll ton, har jag fått tinitus? För ögonen börjar det nu blinka som stjärnor, jag öppnar ögonlocken sakta, blinkar några gånger och försöker lokalisera min position. Jag ligger på golvet, jag har min skrivbordslampa i ett fast grepp i högra handen. Omkring mig ligger ett 50 tal pennor, vilka jag sedan antar ramlat ut ur behållaren som också den, nu ligger på golvet. Då världen slutat rotera framför ögonen på mig reser jag mig försiktigt och funderar över vad som hänt. Jag minns den plötsliga yrseln, och inser att jag fick ett blodtrycksfall pga den hastiga tryckförändringen som blev då jag reste mig från soffan, vilket ledde till att jag slocknade och gjorde en prydlig 180 graders piruett och dunkade bakhuvudet i nattduksbordet. Snopet... snäll liten bula man kommer få av det där xD

Vilken jävla bajsmacka alltså!! :(